 |
Cherrieland
Journey, Transit, Movement
About the book: "Persuasion (Signet Classic)"
available in: (original) | | | | | | | | |
|
Wellington welcomed me with wind once familiar to me - it cuts you carelessly, nonchalantly, as if to broadcast most intimately, "it's LIFE, it's LIFE, have you forgotten you're ALIVE?!!" The chill and the smell reminded me of 6 am netball games. In Haitaitai. In thin white polo shirts and short black skirts. With chattering teeth, trembling knees and utmost determination to show everyone what you're made of. Aside from the cold and darkened skies (which can be quite mysteriously romantic if you are in the right mood), winter is inconvenient because layered clothing = bulk = restricted movement. I dislike restricted movement.  I finished Persuasion by Jane Austen ( Reading Social). I thought this book was quite good, although stereotypical characters and lollipop plot (light-hearted, ensured happy ending, too sweet, too unreal) makes it markedly less bewitching than Pride and Prejudice. I still admire Austen's way with words, though - as if every word, every sentence, every paragraph has been measured, toned, tempo-ed and set. I am almost certain that even if you didn't understand English, the tones and rhythm would let you know what's going on. Anyway, I would like to share with you this excerpt from p 179 (skip this if you haven't read it): I can listen no longer in silence. I must speak to you by such means as are within my reach. You pierce my soul. I am half agony, half hope. Tell me not that I am too late, that such precious feelings are gone forever. I offer myself to you again with a heart even more your own than when you almost broke it eight years and a half ago. Dare not say that man forgets sooner than woman, that his love has an earlier death. I have loved none but you. Unjust I may have been, weak and resentful I have been, but alone I think and plan. - Have you not seen this? Can you fail to have understood my wishes? - I had not waited even these ten days, could I have read your feelings, as I think you must have penetrated mine. I can hardly write. I am every instant hearing something which overpowers me. You sink your voice, but I can distinguish tones of that voice, when they would be lost on others. - Too good, too excellent creature! You do us justice indeed. You do believe that there is true attachment and constancy among me. Believe it to be most fervent, most undeviating in
F.W.
I must go, uncertain of my fate; but I shall return hither, or follow your party, as soon as possible. A word, a look will be enough to decide whether I enter your father's house this evening, or never. Can you imagine such a letter in reality? It would floor me. Letters are so cute and fun! Maybe I'll start writing them again.  And just for the sake of interesting/resonating inputs into my life, here is a verse from Battle by Colbie Caillat ( Last.fm; I know, I'm hooked on her album Coco): This is a battle This is your final last call (why'd you have to let go?) You had a trial, you made a mistake, we know (can't you see you hurt me so?) But why aren't you sorry, why aren't you sorry, why? This could be better, you could be happy - try! In unrelated notes, I can't wait for tomorrow - a whole day that I can just plug away at this to-do list, uninterrupted. Mind you, as I was saying to PC, it'd be ironic if I got more done on this paper at home than in the office in the lab. I mean, I just spent 4 hours in transit only to arrive home, turn on good ol' lappy and start tapping away at these keys again. Mmm. It's only when I move away from the lab for short periods of time that I remember I love it. If I stay away too long, I accommodate my feelings. Good or bad, who knows. Also, I wonder when my registration is coming through. They met on 29 May...
Image Source: www.selections.com, fstv.co.nzTechnorati Tags : Books, Cherrieland, Colbie Caillat, Jane Austen, Lab, Life, Lyrics, Music, Persuasion, Wellington 
Voyage, passage, mouvement
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
Wellington accueilli m'avec le vent une fois que familier à moi - il vous coupe négligemment, par pondération, comme si pour annoncer le plus intimement, « c'est la VIE, il est la VIE, vous ont oublié te sont VIVANT ? ! ! » Le froid et l'odeur m'ont rappelé 6 jeux de netball d'AM. Dans Haitaitai. Dans les chemises de polo et des jupes blanches minces de noir de short. Avec des dents de vibration, des genoux de tremblement et la plus grande détermination pour montrer à chacun de ce que vous êtes fait. Hormis le froid et les cieux obscurcis (qui peuvent être tout à fait mystérieusement romantiques si vous êtes dans la bonne humeur), l'hiver est incommode parce qu'habillement = volume posés = mouvement restreint. Je déteste le mouvement restreint.  J'ai fini Persuasion par Jane Austen ( Lecture sociale). J'ai pensé que ce livre était tout à fait bon, bien que les caractères et la lucette stéréotypés tracent (allègre, assuré la fin heureuse, trop le bonbon, trop irréels) le fasse enchantant nettement moins que Fierté et préjudice. J'admire toujours la manière d'Austen avec des mots, bien que - comme si chaque mot, chaque phrase, chaque paragraphe a été mesuré, modifié la tonalité, tempo-E-D et réglé. Je suis presque certain que même si vous ne compreniez pas l'anglais, les tonalités et le rythme vous ferait savoir que se passe-t-il. Quoi qu'il en soit, je voudrais partager avec toi cet extrait de p 179 (sautez ceci si vous ne l'avez pas lu) : Je peux n'écouter plus dans le silence. Je dois te parler par des moyens tels que sont dans mon extension. Vous percez mon âme. Je suis demi d'agonie, demi d'espoir. Dites-moi pas que je suis trop en retard, ce de tels sentiments précieux sont allés pour toujours. Je m'offre t'encore avec un coeur bien plus vos propres que quand vous presque l'avez cassé huit ans et il y a une moitié. Osez pas la parole que l'homme oublie plus tôt que la femme, cet son amour a une mort plus tôt. J'ai n'en ai aimé aucun mais toi. Injuste j'ai pu avoir été, faible et irrité j'ai été, mais je pense et seul projette. - Avez-vous vu ceci ? Pouvez-vous ne comprenez-vous pas mes souhaits ? - Je n'avais pas attendu même ces dix jours, pourrais j'avoir lu vos sentiments, comme je pense que vous devez avoir pénétré le mien. Je peux à peine écrire. Je suis chaque audition instantanée quelque chose qui me maîtrise. Vous descendez votre voix, mais je peux distinguer des tonalités de cette voix, quand elles seraient perdues sur d'autres. - Créature trop bonne et trop excellente ! Vous nous faites justice en effet. Vous croyez qu'il y a attachement vrai et de constance parmi moi. Pensez-le pour être le plus ardant, le plus direct dedans
F.W.
Je dois aller, incertain de mon destin ; mais je retournerai ici, ou suivez votre partie, aussitôt que possible. Un mot, un regard sera assez pour décider si j'entre dans la maison de votre père ce soir, ou jamais. Pouvez-vous imaginer une telle lettre en réalité ? Il me parquetterait. Les lettres sont si mignonnes et amusement ! Peut-être je commencerai à les écrire encore.  Et juste pour entrées intéressantes/résonnantes dans ma vie, voici un vers de Bataille par Colbie Caillat ( Last.fm; Je sais, je suis accroché sur son album Coco): C'est une bataille C'est votre dernier appel final (why'd que vous devez laisser aller ?) Vous avez eu une épreuve, vous avez fait une erreur, nous savez (ne pouvez pas vous vous voir blessé m'ainsi ?) Mais pourquoi n'êtes-vous pas désolé, pourquoi n'êtes-vous pas toi désolé, pourquoi ? Ceci a pu être meilleur, vous a pu être heureux - essai ! Dans les notes indépendantes, je ne peux pas attendre le demain - une journée entière que je peux juste brancher loin à cette liste de to-do, non interrompu. Occupez-vous de toi, comme je disais au PC, it'd soit ironique si j'obtenais davantage fait sur cet article à la maison que dans le bureau dans le laboratoire. Je veux dire, je juste ai passé 4 heures en transit pour arriver seulement à la maison, pour allumer le bon ol lappy et pour commencer à taper loin à ces clefs encore. Mmm. Il est seulement quand j'éloigne du laboratoire pendant les périodes courtes que je me rappelle l'amour d'I il. Si je reste loin trop long, j'adapte à mes sentiments. Bon ou mauvais, qui sait. En outre, je me demande quand mon enregistrement vient à travers. Ils se sont réunis le 29 mai…
Source d'image : www.selections.com, fstv.co.nzÉtiquettes de Technorati : Livres, Cherrieland, Colbie Caillat, Jane Austen, Laboratoire, La vie, Lyrique, Musique, Persuasion, Wellington
Viaje, tránsito, movimiento
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
Wellington dado la bienvenida me con el viento una vez que sea familiar a mí - le corta negligentemente, nonchalantly, como si difundir lo más íntimo posible, “es VIDA, él es VIDA, le tiene olvidado le está VIVO?!!” La frialdad y el olor me recordaron 6 juegos del netball de la. En Haitaitai. En camisas del polo y faldas blancas finas del negro del cortocircuito. Con los dientes del rechino, las rodillas del temblor y la determinación extrema para demostrar a cada uno de lo que le hacen. Aparte del frío y de los cielos obscurecidos (que pueden ser absolutamente misterioso románticos si usted está en el humor derecho), el invierno es incómodo porque ropa = bulto acodados = movimiento restricto. Tengo aversión el movimiento restricto.  Acabé Persuasión por Jane Austen ( Lectura social). Pensé que este libro era absolutamente bueno, aunque los caracteres y el lollipop stereotypical trazan (alegre, asegurado el conclusión feliz, también el dulce, demasiado irreales) lo hace bewitching marcado menos que Orgullo y prejudicar. Todavía admiro la manera de Austen con palabras, aunque - como si cada palabra, cada oración, cada párrafo ha sido medida, entonado, tempo-ed y determinado. Estoy casi seguro que aunque usted no entendía inglés, los tonos y el ritmo le dejaría saber qué se está encendiendo. De todas formas, quisiera compartir con usted este extracto de p 179 (salte esto si usted no lo ha leído): Puedo escuchar no más en silencio. Debo hablarle por los medios tales como están dentro de mi alcance. Usted perfora mi alma. Soy media agonía, media esperanza. Dígame no que sea demasiado atrasado, ese tales sensaciones preciosas se van por siempre. Me ofrezco usted otra vez con un corazón aún más sus el propios que cuando usted casi lo rompió ocho años y hace una mitad. Atrévase no la opinión de que el hombre se olvida más pronto que mujer, ese su amor tiene una muerte anterior. Tengo no amé ninguno pero le. Injusto pude haber sido, débil y resentido he sido, pero solamente pienso y planeo. ¿- Usted ha visto esto? ¿Puede usted no poder haber entendido mis deseos? - No había esperado incluso estos diez días, habría podido yo leer sus sensaciones, como pienso que usted debe haber penetrado el míos. Puedo escribir apenas. Soy cada audiencia inmediata algo que me domina. Usted hunde su voz, pero puedo distinguir tonos de esa voz, cuando serían perdidos en otros. ¡- Criatura demasiado buena, demasiado excelente! Usted nos hace justicia de hecho. Usted cree que hay accesorio verdadero y constancia entre mí. Créalo para ser el más ferviente, undeviating adentro
F.W.
Debo ir, incierto de mi sino; pero volveré aquí, o siga su partido, cuanto antes. Una palabra, una mirada será bastante para decidir a si entro en la casa de su padre esta tarde, o nunca. ¿Puede usted imaginar tal letra en realidad? Me solaría. ¡Las letras son tan lindas y diversión! Comenzaré quizá a escribirlos otra vez.  Y apenas por entradas interesantes/de resonancias en mi vida, aquí está un verso de Batalla por Colbie Caillat ( Last.fm; Sé, yo me engancho en su álbum Coco): Esto es una batalla Ésta es su llamada pasada final (why'd que usted tiene que dejar ir?) Usted tenía un ensayo, usted incurrió en una equivocación, nosotros sabe (no puede usted verle lastimado me tan?) ¿Pero por qué no está usted apesadumbrado, por qué no es usted apesadumbrado, por qué? ¡Esto podía ser mejor, usted podía ser feliz - intento! En notas sin relación, no puedo esperar la man#ana - una jornada completa que pueda apenas tapar lejos en esta lista del lío, ininterrumpido. Importe de usted, como decía a la PC, it'd sea irónico si conseguí hecho más en este papel en el país que en la oficina en el laboratorio. Significo, yo acabo de pasar 4 horas en tránsito para llegar solamente a casa, para girar el buen ol lappy y para comenzar a golpear ligeramente lejos en estas llaves otra vez. Mmm. Es solamente cuando me muevo lejos del laboratorio por los períodos del tiempo cortos que recuerdo amor de I él. Si permanezco lejos demasiado largo, acomodo mis sensaciones. Bueno o malo, que sabe. También, me pregunto cuando está viniendo mi registro a través. Satisficieron el 29 de mayo…
Fuente de la imagen: www.selections.com, fstv.co.nzEtiquetas de Technorati: Libros, Cherrieland, Colbie Caillat, Jane Austen, Laboratorio, Vida, Líricas, Música, Persuasión, Wellington
Viaggio, transito, movimento
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
Wellington dato il benvenuto a me con vento una volta che esperto a me - li taglia trascuratamente, nonchalantly, come se trasmettere per radio il più intimamente, “è VITA, esso è VITA, li ha dimenticati voi è VIVO?!!„ Il freddo e l'odore mi hanno ricordato di 6 giochi del netball di. In Haitaitai. In camicie di polo e pannelli esterni bianchi sottili di nero di short. Con i denti di schiamazzo, le ginocchia di tremito e la massima determinazione per mostrare tutto di che cosa siete fatti. Oltre al freddo ed ai cieli scuriti (che possono essere abbastanza mysteriously romantici se siete nel giusto umore), l'inverno è inopportuno perché vestiti = massa fatti uno strato di = movimento limitato. Ho antipatia per il movimento limitato.  Ho rifinito Persuasione da Jane Austen ( Lettura sociale). Ho pensato che questo libro fosse abbastanza buono, anche se i caratteri ed il lollipop stereotypical tracciano (light-hearted, accertato conclusione felice, ugualmente dolce, troppo irreali) lo fa contrassegnato più di meno che bewitching che Orgoglio e pregiudizio. Ancora ammiro il senso del Austen con le parole, benchè - come se ogni parola, ogni frase, ogni paragrafo sia stata misurata, modificato, tempo-ed e stabilito. Sono quasi sicuro che anche se non capiste l'inglese, i toni ed il ritmo li lascerebbe conoscere che cosa sta accendendo. In ogni modo, vorrei ripartire con voi questo brano dalla p 179 (salti questo se non lo avete letto): Posso non ascoltare più nel silenzio. Devo parlare voi attraverso tali mezzi come sono all'interno della mia estensione. Perforate la mia anima. Sono agonia mezza, speranza mezza. Dicami non che sia troppo in ritardo, quel tali sensibilità preziose sono andati per sempre. Mi offro voi ancora con un cuore ancora più il vostri propri che quando quasi lo avete rotto otto anni e una metà fa. Osi non l'opinione che l'uomo dimenticherà più presto della donna, quell'suo amore ha una morte più iniziale. Ho non ne li amavo ma. Unjust posso essere, debole ed irritato sono stato, ma da solo penso e progetto. - Avete visto questo? Potete non riuscire ad capire i miei desideri? - Non avevo atteso neppure questi dieci giorni, potrei io leggere le vostre sensibilità, come penso che doveste penetrare mine. Posso appena scrivere. Sono ogni udienza istante qualcosa che overpowers me. Affondate la vostra voce, ma posso distinguere i toni di quella voce, quando sarebbero persi su altri. - Creatura troppo buona e troppo eccellente! Li fate giustizia effettivamente. Credete che ci sia collegamento allineare e costanza fra me. Credilo per essere il più fervent, undeviating dentro
F.W.
Devo andare, incerto del mio destino; ma rinvierò hither, o segua il vostro partito, appena possibile. Una parola, uno sguardo sarà abbastanza per decidere se entro nella casa del vostro padre questa sera, o mai. Potete immaginare una tal lettera in realtà? Lo pavimenterebbe. Le lettere sono così cute e divertimento! Forse cominci scriverlo ancora.  Ed appena per input interessanti/di risonanze nella mia vita, qui è un verse da Battaglia da Colbie Caillat ( Last.fm; So, io sono agganciato sul suo album Coco): Ciò è una battaglia Ciò è la vostra ultima chiamata finale (why'd che dovete lasciare andare?) Avete avuti una prova, voi avete fatto un errore, noi sapete (non potete vederli danneggiati me così?) Ma perchè non siete spiacenti, perchè non siete voi spiacenti, perchè? Ciò ha potuto essere migliore, voi ha potuto essere felice - prova! Nelle note indipendenti, non posso aspettare il domani - una giornata che posso tappare appena via a questa lista di to-do, ininterrotto. Seli occupi, stavo dicendo al pc, it'd è ironico se ottenessi di più fatto su questa carta nel paese che nell'ufficio in laboratorio. Significo, io appena ho speso 4 ore in transito per arrivare soltanto a casa, accendere il buon ol lappy e per cominciare colpire via a queste chiavi ancora. Mmm. È soltanto quando mi muovo via dai periodi del laboratorio in breve di tempo che mi ricordo dell'amore di I esso. Se rimango via troppo lungo, accomodo le mie sensibilità. Buon o difettoso, che sa. Inoltre, mi domando quando il mio registro sta venendo attraverso. Hanno venuto a contatto di il 29 maggio…
Fonte di immagine: www.selections.com, fstv.co.nzModifiche di Technorati: Libri, Cherrieland, Colbie Caillat, Jane Austen, Laboratorio, Vita, Lyrics, Musica, Persuasione, Wellington
Reise, Durchfahrt, Bewegung
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
Wellington begrüßt worden mir mit Wind, sobald vertraut zu mir - es schneidet Sie unvorsichtig gelassen als ob am vertrautesten übertragen, „es ist LEBEN, es ist LEBEN, hat Sie vergessen Ihnen ist LEBENDIG?!!“ Der Schauer und der Geruch erinnerten mich an 6 morgens netball Spiele. In Haitaitai. In den dünnen weißen Polohemden und in den Kurzschlußschwarzröcken. Mit den Ratternzähnen, trembling Knien und äußerster Ermittlung, zum jeder zu zeigen, was Ihnen gebildet werden. Neben der Kälte und den verdunkelten Himmeln (die ziemlich geheimnisvoll romantisch sein können, wenn Sie in der rechten Stimmung sind), ist Winter weil überlagerte Kleidung = Hauptteil = eingeschränkte Bewegung ungünstig. Ich lehne eingeschränkte Bewegung ab.  Ich beendete Überzeugung durch Jane Austen ( Ablesen sozial). Ich dachte, daß dieses Buch ziemlich gut war, obgleich stereotypische Buchstaben und Lutscher (light-hearted, das glückliche Ende, auch Bonbon, zu unwirklich sichergestellt) bildet es als markiert weniger bezaubernd plotten Stolz und Vorurteil. Ich bewundere noch Weise Austens mit Wörtern, obwohl - als ob jedes Wort, jeder Satz, jeder Punkt gemessen gewesen ist, getont, Tempo-E-D und gesetzt. Ich bin daß, selbst wenn Sie nicht Englisch verstanden, die Töne fast sicher und Rhythmus würde Sie informieren, was los ist. Sowieso möchte ich mit Ihnen dieses Excerpt von p 179 teilen (überspringen Sie dieses, wenn Sie es nicht) gelesen haben: Ich kann in der Ruhe nicht mehr hören. Ich muß mit Ihnen mit solchen Mitteln sprechen, wie innerhalb meiner Reichweite sind. Sie durchbohren meine Seele. Ich bin halbe Qual, halbe Hoffnung. Erklären Sie mir nicht daß ich zu spät bin, dieses solche kostbare Gefühle werden gegangen für immer. Vor ich biete Ihnen wieder mit einem Herzen sogar noch mehr Ihre Selbst an als, als Sie fast es acht Jahren und einer Hälfte brachen. Wagen Sie nicht Sagen, das Mann eher als Frau vergißt, diese seine Liebe hat einen früheren Tod. Ich habe liebte keine aber Sie. Unjust kann ich gewesen sein, schwach und aufgebracht bin ich gewesen, aber alleine denke ich und plane. - Haben Sie nicht dieses gesehen? Können Sie meine Wünsche verstanden haben nicht können? - Ich hatte nicht sogar diese 10 Tage, könnte ich Ihre Gefühle gelesen haben gewartet, wie ich denke, daß Sie meine eingedrungen haben müssen. Ich kann kaum schreiben. Ich bin jede sofortige Hörfähigkeit etwas, das mich überwältigt. Sie sinken Ihre Stimme, aber ich kann Töne dieser Stimme unterscheiden, als sie auf anderen verloren würden. - Zu gutes, zu ausgezeichnetes Geschöpf! Sie tun uns Gerechtigkeit in der Tat. Sie glauben, daß es zutreffendes Zubehör und Beständigkeit unter mir gibt. Glauben Sie es, um am glühendsten zu sein und innen undeviating
F.W.
Ich muß gehen, unsicher von meinem Schicksal; aber ich komme hither zurück, oder folgen Sie Ihrer Partei, so bald wie möglich. Ein Wort, ein Blick ist genug, zum zu entscheiden, ob ich Haus Ihres Vaters heute abend betrete, oder nie. Können Sie solch einen Buchstaben in der Wirklichkeit dich vorstellen? Es würde mich ausbreiten. Buchstaben sind so nett und Spaß! Möglicherweise fange ich an, sie wieder zu schreiben.  Und gerade um der interessanten/mitschwingenden Eingänge in mein Leben willen, ist hier ein Vers von Schlacht durch Colbie Caillat ( Last.fm; Ich weiß, ich werde angespannt auf ihrem Album Coco): Dieses ist eine Schlacht Dieses ist Ihr abschließender letzter Anruf (why'd, das Sie gehen lassen müssen?) Sie hatten einen Versuch, Sie machten einen Fehler, wir wissen (nicht können Sie Sie sehen so verletzt mir?) Aber warum nicht sind Sie traurig, warum sind nicht Sie traurig, warum? Dieses konnte besser sein, Sie konnte glücklich sein - Versuch! In ohne Bezuganmerkungen kann ich nicht Morgen warten - einen ganzen Tag, den ich an dieser To-doliste gerade weg verstopfen kann, ununterbrochen. Kümmern Sie sich um Sie, wie ich zu PC sagte, it'd ist ironisch, wenn ich mehr zu Hause auf diesem Papier als im Büro im Labor getan erhielt. Ich bedeute, ich verbrachte gerade 4 Stunden bei dem Transport, um nur nach Hause anzukommen, gutes ol lappy einzuschalten und weg, wieder zu klopfen an diesen Schlüsseln zu beginnen. Mmm. Es ist, nur wenn ich weg vom Labor für kurze Zeitabschnitte umziehe, an denen ich I Liebe es mich erinnere. Wenn ich weg zu lang bleibe, bringe ich meine Gefühle unter. Gut oder schlecht, das weiß. Auch ich wundere mich, wann meine Ausrichtung durch kommt. Sie trafen am 29. Mai…
Bild-Quelle: www.selections.com, fstv.co.nzTechnorati Umbauten: Bücher, Cherrieland, Colbie Caillat, Jane Austen, Labor, Leben, Lyriken, Musik, Überzeugung, Wellington
Viagem, trânsito, movimento
Automatically translated into Portuguese thanks to WorldLingo
Wellington dado boas-vindas me com vento uma vez que familiar a mim - corta-o descuidada, nonchalantly, como se para transmitir o mais intimately, “é VIDA, ele é VIDA, tem-no esquecido lhe está VIVO?!!” O frio e o cheiro lembraram-me de 6 jogos do netball do am. Em Haitaitai. Em camisas do polo e em saias brancas finas do preto do short. Com os dentes vibrar, os joelhos tremer e a determinação máxima para mostrar a todos o que você é feito. Com exceção do frio e dos céus escurecidos (que podem ser completamente misteriosa românticos se você estiver no modo direito), o inverno é inconvenient porque roupa = volume mergulhados = movimento restrito. Eu não gosto de movimento restrito.  Eu terminei Persuasion por Jane Austen ( Leitura social). Eu pensei que este livro era completamente bom, embora os caráteres e o lollipop stereotypical traçassem (light-hearted, assegurado o ending feliz, demasiado o doce, os demasiado unreal) o fizessem que bewitching marcada mais menos do que Orgulho e preconceito. Eu admiro ainda a maneira de Austen com palavras, embora - como se cada palavra, cada sentença, cada parágrafo foi medida, toned, tempo-ed e ajustado. Eu estou quase certo que mesmo se você não compreender o inglês, os tons e o ritmo deixá-lo-ia saber o que está indo sobre. Em todo o caso, eu gostaria de compartilhar com você deste excerpt de p 179 (salte isto se você não o lesse): Eu posso escutar já não no silêncio. Eu devo falar-lhe por meios como estão dentro de meu alcance. Você perfura minha alma. Eu sou meia agonia, meia esperança. Diga-me não que eu estou demasiado atrasado, esse tais sentimentos preciosos são idos para sempre. Eu ofereço-me myself a você outra vez com um coração ainda mais seus próprios do que quando você o quebrou quase oito anos e uma metade há. Ouse não a palavra de que o homem se esquece mais logo do que a mulher, esse seu amor tem uma morte mais adiantada. Eu tenho não o amei nenhuns mas. Unjust eu posso ter sido, fraco e resentful eu fui, mas sozinho eu penso e planeio. - Você viu este? Pode você não compreende meus desejos? - Eu não tinha esperado mesmo estes dez dias, poderia mim ter lido seus sentimentos, como eu penso que você deve ter penetrado meus. Eu posso mal escrever. Eu sou cada hearing imediato algo que overpowers me. Você afunda sua voz, mas eu posso distinguir tons dessa voz, quando seriam perdidos em outros. - Criatura demasiado boa, demasiado excelente! Você faz-nos justiça certamente. Você acredita que há acessório verdadeiro e constancy entre mim. Acredite-o para ser o mais fervent, undeviating dentro
F.W.
Eu devo ir, incerto de meu fate; mas eu retornarei hither, ou siga seu partido, o mais cedo possível. Uma palavra, um olhar será bastante para decidir-se se eu entro na casa do seu pai esta noite, ou nunca. Pode você imaginar tal letra na realidade? Pavimentar-me-ia. As letras são assim cute e divertimento! Talvez eu começarei escrevê-los outra vez.  E apenas para a causa entradas interessando/resonating em minha vida, está aqui um verso de Batalha por Colbie Caillat ( Last.fm; Eu sei, mim sou enganchado em seu album Coco): Esta é uma batalha Esta é sua última chamada final (why'd que você tem que deixar ir?) Você teve uma experimentação, você fêz um erro, nós sabe (não pode você o ver ferido me assim?) Mas por que não é você pesaroso, por que não é você pesaroso, por que? Isto podia ser melhor, você podia ser feliz - tentativa! Em notas unrelated, eu não posso esperar o amanhã - um dia inteiro que eu possa apenas plug afastado nesta lista do tumulto, uninterrupted. Ocupe-se de você, como eu estava dizendo ao PC, it'd seja ironic se eu começar feito mais neste papel no repouso do que no escritório no laboratório. Eu significo, mim gastei apenas 4 horas no trânsito para chegar somente para casa, girar sobre o ol bom lappy e para começá-lo bater afastado nestas chaves outra vez. Mmm. É somente quando eu me movo longe do laboratório por os períodos de tempo curtos que eu recordo o amor de I ele. Se eu permanecer afastado demasiado longo, eu acomodo meus sentimentos. Bom ou mau, que sabe. Também, eu quero saber quando meu registo está vindo completamente. Encontraram-se com em 29 maio…
Fonte da imagem: www.selections.com, fstv.co.nzTag de Technorati: Livros, Cherrieland, Colbie Caillat, Jane Austen, Laboratório, Vida, Lyrics, Música, Persuasion, Wellington
Resan genomreser, rörelse
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
Wellington välkomnat mig med linda, när förtrogen vän till mig - den klipper dig carelessly, nonchalantly, som, om till TV-sändning intimt, ”är det LIV, det är LIV, har dig som glömmer dig, är VID LIV?!!”, Kylan och lukten påminde mig av 6 förmiddagnetballlekar. I Haitaitai. I tunna vitpoloskjortor och svart kjolar för kort stavelse. Med pladdrande tänder, skälvande knä och utmost beslutsamhet som visar alla vad du göras av. Förutom är förkylningen och de gjorda mörkare skiesna (som kan vara ganska mysteriously romantiker, om du är i den högra mooden), vinter besvärliga därför att i lagert bekläda = i stora partier = inskränkt rörelse. Jag ogillar inskränkt rörelse.  Jag avslutade mig Övertalning vid Jane Austen ( Läs- samkväm). Jag tänkte att denna bokar var ganska bra, även om stereotypiska tecken och klubban konspirerar (light-hearted, sett till den lyckliga ändelsen, för sött som för är overklig) gör den tydligt mindre förtrollande än Stolthet och fördom. Stillbild I beundrar Austens med uttrycker långt, fast - som, om varje uttrycka, varje dömer, varje stycker har varit mätt, tonat, tempo-ed och fastställdt. Nästan bestämd förmiddag I, att om även du inte förstod engelska, tonar och skulle rytm låter dig veta vad går på. På något sätt skulle jag något liknande för att dela med dig detta utdrag från p 179 (hoppa over detta, om du inte har läst den): Jag kan lyssna ej längre i tystnad. Jag måste tala till dig vid sådan hjälpmedel, som är inom min räckvidd. Du tränger igenom min soul. Halv dödskamp för förmiddag I, halvt hopp. Berätta mig inte att I-förmiddagen för sent, det sådan dyrbara känslor är den borta för evigt. Jag erbjuder jag själv till dig igen med en hjärta även mer ditt eget än när dig som nästan är pank det åtta år och en halva sedan. Våga inte något att säga, att manen glömmer mer snart än kvinna, den hans förälskelse har en tidigare död. Jag har älskat inga men dig. Orättvist kan jag ha varit, svagt och förbittrat har jag varit, men bara I-funderare och planerar. - Har du inte sett denna? Kan du missa för att ha förstått min wishes? - Jag hade inte väntat även dessa tio dagar, kunde mig ha läst dina känslor, som I-funderare som du måste ha trängt igenom bryter. Jag kan knappt skriva. Förmiddag I varje ögonblickutfrågning något som övermannar mig. Du sjunker ditt uttrycker, men jag kan skilja tonar av det uttrycker, då de skulle är borttappada på andra. - För goda, för utmärkt varelse! Du gör oss rättvisa sannerligen. Du tror att det finns det riktiga tillbehöret och beständighet bland mig. Tro det för att vara mest passionerad, mest orubblig in
F.W.
Jag måste gå, osäkert av mitt öde; men jag går tillbaka hither, eller följ ditt parti, så snart som möjligheten. En uttrycka, en ska look är nog som ska avgöras att huruvida jag skriver in din fader hus i kväll eller aldrig. Kan du föreställa en sådan märka i verkligheten? Det skulle däckar mig. Märker är så gulligt och roligt! Kanske ska jag starthandstil dem igen.  Och rättvist för saken av att intressera/som genljuder, matar in in i mitt liv, är här en verse från Strid vid Colbie Caillat ( Last.fm; Jag vet, I-förmiddagen som hakas på hennes album Coco): Denna är en strid Denna är din finaljumboappell (why'd som du måste att låta gå?), Du hade ett försök, dig gjorde en missförstå, oss vet (inte kan du se dig göra ond mig så?), Men why inte är du ledsen, why är inte dig som är ledsen, why? Detta kunde vara bättre, dig kunde vara lyckligt - försök! I unrelated noterar, mig kan inte väntan för morgondag - en hel dag, som jag kan precis plugga bort på detta bråk, listar, oavbrutet. Vara besvärad dig, som jag var ordstävet till PC:N, it'd är ironiskt, om jag fick mer gjord på detta pappers- hemmastatt än i kontoret i labbet. Jag betyder, spenderade I precis 4 timmar genomreser in endast för att ankomma hem, att vända på bra ol lappy, och starten som bort knackar lätt på på dessa, stämm igen. Mmm. Det är när endast I-flyttningen i väg från labbet för kort tidsperioder, som jag minns mig älskar den. Om det för långa I-staget bort, mig hyser min känslor. Goda eller dåliga, som vet. Också undrar jag, när min registrering är kommande igenom. De mötte på maj 29…,
Avbilda källan: www.selections.com, fstv.co.nzTechnorati märker: Bokar, Cherrieland, Colbie Caillat, Jane Austen, Labb, Liv, Lyrisk dikt, Musik, Övertalning, Wellington
Путешествие, переход, движение
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
Wellington я добро пожаловать мне с ветром как только знакомо к мне - оно режет вас халатно, nonchalantly, если передать само плотно, «будет ЖИЗНЬЮ, им будет ЖИЗНЬЮ, имеет забытые вас вам ЖИВО?!!» Холодок и запах reminded я 6 игр netball am. В Haitaitai. В тонких белых рубашках пола и юбках черноты краткости. С зубами тараторить, коленями дрожать и utmost определением для того чтобы показать каждому вы сделаны. Кроме холода и затмленных небес (могут быть довольно mysteriously романтичны если вы находитесь в правом настроении), то, зима неудобна потому что наслоенные одежда = большое часть = ограниченное движение. Я невзлюблю ограниченное движение.  Я закончил Уговор Джейн Austen ( Читать социальный). Я думал эта книга была довольно хороша, хотя стереотипно характеры и lollipop прокладывают курс (беззаботно, обеспечено счастливую законцовку, слишком помадку, слишком нереальные) делают его маркированно более менее заколдовывая чем Гордость и предубежденность. Я все еще восшхищаю дорогу Austen с словами, хотя - если каждое слово, каждое предложение, каждый параграф измерено, после того как я тонизировано, tempo-ed и установленн. Я почти уверен что even if вы не поняли английскую язык, тоны и ритм препятствовал бы вам знать что происходит. В лубом случае, я хотел был бы делить с вами эту выдержку от p 179 (прыгните это если вы не читали его):, то Я могу не слушать no longer в безмолвии. Я должен поговорить к вам такими серединами как находитесь в пределах моей достигаемости. Вы прокалываете мою душу. Я буду половинной агонией, половинным упованием. Скажите мне не что я слишком последний, т такие драгоценные ощупывания пойдите forever. Я предлагаю к вам снова с сердцем even more ваши чем когда вы почти сломали его 8 лет с половиной тому назад. Посмейте не мнение человек забудет более скоро чем женщина, та его влюбленность имеет более предыдущую смерть. Я имею не полюбил никакие но вас. Неправосудно я могу быть, слабо и resentful я, но самостоятельно я думаю и планирую. - Вы видели это? Можете вы не суметь понять мои желания? - Я не ждал даже эти 10 дней, смог я прочитать ваши ощупывания, по мере того как я думаю вы должно прорезать мои. Я могу трудно написать. Я буду каждым немедленным слухом что-то пересиливает меня. Вы тонете ваш голос, но я могу различить тоны того голоса, когда они были бы потеряны на других. - Слишком хорошая, слишком превосходная тварь! Вы делаете нас правосудие деиствительно. Вы верите что будет поистине приложение и постоянство среди меня. Верьте ему для того чтобы быть fervent, undeviating внутри
F.W.
Я должен пойти, неуверенн моей судьбы; но я возвращу hither, или последуйте за вашей партией, как можно скорее. Слово, взгляд будет достаточно для того чтобы решить вхожу ли я дом вашего отца этот вечер, или никогда. Можете вы представить такое письмо в реальности? Оно справилось бы я. Письмами будут настолько cute и потех! Возможно я начну писать их снова.  И как раз for the sake of интересуя/resonating входные сигналы в мою жизнь, здесь вирши от Сражение Colbie Caillat ( Last.fm; Я знаю, я закреплен на ее альбоме Coco): Это будет сражение Это будет ваш окончательный последний звонок (why'd, котор вы должны препятствовать для того чтобы пойти?) Вы имели пробу, вас совершили ошибка, мы знаете (не можете вы увидеть вас ушибленные мне так?) Но почему не вы огорченны, почему не будете вами огорченными, почему? Это было в состоянии быть более лучшим, вы было в состоянии быть счастливо - попытка! В unrelated примечаниях, я не могу ждать завтрао - весь день который я могу как раз заткнуть прочь на этом к-перечисляет, uninterrupted. Запомните вас, по мере того как я говорил к пикокулону, it'd будьте усмешливо если я получил больше сделанным на этой бумаге дома чем в офисе в лаборатории. Я намереваюсь, я как раз проводил 4 часа в переходе только для того чтобы приехать домой, повернуть дальше хорошее ol lappy и начать выстучать прочь на этих ключах снова. Mmm. Оно только когда я двигаю далеко от лаборатории на скоро периоды времени я вспоминаю влюбленность I оно. Если я остаюсь прочь слишком длинним, то я приспосабливаю мои ощупывания. Хорошо или плох, который знает. Также, я интересую когда мое зарегистрирование приходит до конца. Они встречали 29-ого мая…
Источник изображения: www.selections.com, fstv.co.nzБирки Technorati: Книги, Cherrieland, Colbie Caillat, Джейн Austen, Лаборатория, Жизнь, Lyrics, Нот, Уговор, Wellington
Reis, Doorgang, Beweging
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
Wellington verwelkomd me met wind zodra vertrouwd aan me - het snijdt u zorgeloos, nonchalantly, alsof om het meest intiem uit te zenden, „het is het LEVEN, is het het LEVEN, heeft vergeten u u is IN LEVEN?!!“ De kou en de geur herinnerden me aan 6 am netball spelen. In Haitaitai. In dunne witte polo overhemden en korte zwarte rokken. Met het chattering van tanden, bevende knieën en uiterste bepaling om iedereen te tonen wat u van wordt gemaakt. Ongeacht de koude en verdonkerde hemelen (die vrij mysteriously romantisch kunnen zijn als u in de juiste stemming) bent, is de winter ongelegen omdat de gelaagde kleding = massa = beweging beperkte. Ik houd niet van beperkte beweging.  Ik eindigde Overtuiging door Jane Austen ( Sociaal lezen). Ik dacht dit boek vrij goed was, hoewel de stereotiepe karakters en lollipop het perceel (luchthartig, verzekerd gelukkig te zoet, te onwerkelijk einde,) het duidelijk minder bewitching dan maken Trots en Nadeel. Ik bewonder nog de manier van Austen met woorden, hoewel - alsof elk woord, elke zin, elke paragraaf is gemeten, gestemd, tempo-E-D en reeks. Ik ben bijna bepaald dat zelfs als u het geen Engels begreep, de tonen en het ritme u zouden laten weten wat gebeurt. In elk geval, zou ik met u dit uittreksel van p 179 (sla dit over als u het) niet hebt gelezen willen delen: Ik kan niet meer in stilte luisteren. Ik moet aan u op dergelijke manier spreken zoals binnen mijn bereik zijn. U doordringt mijn ziel. Ik ben halve ondraaglijke pijn, halve hoop. Vertel me niet dat ik te laat ben, dat dergelijk kostbaar gevoel voor altijd is gegaan. Ik opnieuw aan bied me u met een uw hart aan zelfs meer dan toen u het bijna acht anderhalf jaar geleden brak. Durf niet zeggen dat de man spoediger dan vrouw vergeet, dat zijn liefde een vroegere dood heeft. Ik heb van niets maar u gehouden. Onrechtvaardig kan ik geweest zijn, zwak en boos ben ik geweest, maar alleen denk ik en plan. - Niet hebt u dit gezien? Kunt u om mijn wensen begrepen te hebben er niet in slagen? - Ik had zelfs deze tien dagen niet, kon ik uw gevoel gelezen hebben gewacht, aangezien ik denk u mijn moet doordrongen hebben. Ik kan nauwelijks schrijven. Ik ben elke onmiddellijke hoorzitting iets wat me overweldigt. U daalt uw stem, maar ik kan tonen van die stem onderscheiden, wanneer zij op anderen worden verloren. - Te goed, te uitstekend schepsel! U doet inderdaad ons rechtvaardigheid. U gelooft dat er ware gehechtheid en standvastigheid onder me zijn. Geloof het binnen het ferventst om te zijn, undeviating
F.W.
Ik moet gaan, onzeker van mijn lot; maar ik zal hither, zal uw partij, zo spoedig mogelijk terugkeren of volgen. Een woord, zal een blik genoeg zijn om te besluiten of ik het huis van uw vader vanavond, of nooit inga. Kunt u zulk een brief in werkelijkheid veronderstellen? Het zou me vloeren. De brieven zijn zo leuk en pret! Misschien zal ik beginnen hen opnieuw te schrijven.  En enkel omwille van interesserende/resonerende input in mijn leven, hier is een vers van Slag door Colbie Caillat ( Last.fm; Ik weet het, word ik vastgehaakt op haar album Coco): Dit is een slag Dit is uw definitieve laatste vraag (why'd u moet laten gaan?) U had een proef, maakte u een fout, weten het wij (niet kunt u u zien me zo kwetsen?) Maar waarom niet u droevig bent, waarom zijn niet droevig u, waarom? Dit zou beter kunnen zijn, zou u gelukkig kunnen zijn - probeer! In niet verwante nota's, kan ik niet op morgen wachten - een hele dag die ik bij dit kan weg enkel stoppen aan-maakt van een lijst, ononderbroken. De mening u, zoals ik aan PC zei, it'd ironisch is als ik thuis meer gedaan op dit document dan in het bureau in het laboratorium werd. Ik beteken, bracht ik enkel 4 uren in doorgang door slechts om naar huis aan te komen, goede lappy ol aan te zetten en weg bij deze sleutels te beginnen opnieuw te onttrekken. Mmm. Het is slechts wanneer ik me van het laboratorium voor korte tijdspannes verwijder dat ik de liefde van I het herinner. Als ik weg te lang blijf, pas ik mijn gevoel aan. Goed of slecht, die het weet. Ook, ben ik benieuwd wanneer mijn registratie doorkomt. Zij kwamen op 29 Mei samen…
De Bron van het beeld: www.selections.com, fstv.co.nzDe Markeringen van Technorati: Boeken, Cherrieland, Colbie Caillat, Jane Austen, Laboratorium, Het leven, Lyrische gedichten, Muziek, Overtuiging, Wellington
سفر, عمليّة عبور, حركة
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
ولّينغتون يرحّبني مع ريح ما إن اعتاد إلى ي - يقطع هو أنت [كرلسّلي], [نونشلنتلي], [أس يف] أن يذيع أكثر بشكل حميم, "هو حياة, هو حياة, يتلقّى أنت نسي أنت حيّة?!!" ذكّرني القشعريرة والرائحة من 6 قبل الظّهر [نتبلّ] لعب. في [هيتيتي]. في رقيقة بيضاء لعبة البولو أقمصة وقصيرة أسود حافات. مع [شتّرينغ] أسن, يرتعش ركبات وتعيين قصوى أن يبدي كلّ شخص ماذا أنت يكون جعلت من. [أسد فروم] البرد ويعتّم سماوات (أيّ يستطيع كنت الى حدّ بعيد [مستريووسلي] رومانسيّة إن أنت تكون في ال يصحّح مزاج), شتاء غيرمناسب لأنّ ينفصل لباس=شحن=حركة مقيّدة. أنا أكره حركة مقيّدة.
أنا أنهيت إقتناع ب [جن] [أوستن] (يقرأ اجتماعيّة). أنا فكّرت كان هذا كتاب الى حدّ بعيد جيّدة, رغم أنّ مقولبة رموز و [لولّيبوب] يخطّطون ([ليغت-هرتد], يضمن نهاية سعيدة, أيضا حلوى, أيضا غيرحقيقي) يجعل هو بشكل ملحوظ أقلّ يسحر من كبرياء وضرر. أنا بعد أعجب [أوستن] طريق مع كلمات [, ثوو] - [أس يف] قد كان كلّ كلمة, كلّ جملة, كلّ فقرة يقاس, يتناغم, [تمبو-د] ومحدّدة. أنا تقريبا مؤكّدة أنّ [إفن يف] أنت لم تفهم اللغة الانجليزية, الأنغام وترك إيقاع أنت عرفت ماذا يكون يذهب فوق. مهما كان, أحبّ أنا أن يشارك مع أنت هذا مقتطف من [ب] 179 (تخطّيت هذا إن أنت يتلقّى لم تقرأ هو):
أنا يستطيع استمعت [نو لونجر] في حالة سكون. أنا ينبغي تكلّمت إلى أنت ب هذا [منس] بما أنّ ضمن إستطاعتي. أنت تخترق روحي. أنا الألم نصفيّة, أمل نصفيّة. قلتني لا أنّ أنا أيضا متأخّرة, أنّ هذا أحاسيس ثمينة ذهبت دائما. أنا أقدّمبنفسي إلى أنت ثانية مع قلب [إفن موش] ك خاصّة من عندما [بروك] أنت تقريبا هو ثمانية سنون ونصف [أغو]. جسرت لا رأي أنّ رجل ينسى [سونر] من إمرأة, أنّ ه حالة حبّ يتلقّى موت مبكّرة. أنا أحبّ لا شيء غير أنّ أنت. جائرة أنا يمكن يتلقّى كنت, ضعيفة وممتعضة قد كان أنا, غير أنّ فحسب أنا أفكّر ويخطّط. - يتلقّى أنت لا ترى هذا? يستطيع أنت فشلت أن يتلقّى فهمت أمنياتي? - لم ينتظر أنا تلقّى حتّى هذا عشرة أيام, استطاع أنا يتلقّى قرأت أحاسيسك, بما أنّ أنا أفكّر أنت ينبغي يتلقّى اخترقت خاصّتي. أنا يستطيع بصعوبة كتبت. أنا كلّ جلسة استماع فوقيّة شيء أيّ يغلبني. أنت تغرق صوتك, غير أنّ أنا يستطيع ميّزت أنغام من أنّ صوة, عندما خسرت هم كنت على أخرى. - أيضا جيّدة, مخلوق ممتازة أيضا! أنت تتمّنا عدل حقّا. أنت تصدق أنّ هناك يصحّ ملحق وحالة ثبات بين ي. صدقت هو أن يكون أكثر متحمّسة, أكثر [أوندفيتينغ] داخل
[ف.و.].
أنا ينبغي ذهبت, غير متأكّد من قدري; غير أنّ سيرجع أنا سوفت إلى هنا, أو تبعت حزبك, [أس سون س بوسّيبل]. سيكون كلمة, نظرة كافي أن يقرّر ما إذا أنا أدخل أبك منزل مساء اليوم, أو أبدا. يستطيع أنت تخيّلت هذا حرف في حقيقة? هو بلّطني. حرف هكذا جذّابة وحالة لهو! ربّما سيبدأ أنا يكتبهم ثانية.
وفقط [فور ث سك وف] يهمّ/يرنّ مداخل داخل حياتي, هنا بيت شعر من معركة ب [كلبي] [كيلّت] ([لست.فم]; أنا أعرف, أنا عقفت على ألبومه جوز هند):
هذا معركة هذا دعوتك نهائيّة متأخّرة ([وه'د] أنت يضطرّ تركت ذهبت?) أنت تلقّيت محاكمة, أنت جعل غلطة, نحن يعرف (يستطيع لا أنت رأيت أنت آذىني هكذا?) غير أنّ لماذا ليس أنت آسفة, لماذا ليس أنت آسفة, لماذا? هذا استطاع كنت جيّدة, أنت استطاع كنت سعيدة - محاولة! في بطاقات لا صلة له ب, أنا يستطيع لا ينتظر لالغد - [وهول دي] أنّ أنا يستطيع فقط سددت بعيدا في هذا [تو-دو] قائمة ميلان إلى جانب, غيرمنقطع. باليت أنت, بما أنّ أنا كان قلت إلى [بك], [إيت'د] ساخرة إن أنا حصلت أكثر يتمّ على هذا ورقة [أت هوم] من في المكتب في المختبرة. أنا أعني, أنا فقط أنفق 4 ساعات في عمليّة عبور فقط أن يصل إلى البيت, التفتت فوق [أل'] جيّدة [لبّي] وبدأت يبزل بعيدا في هذا مفاتيح ثانية. [مّم]. هو فقط عندما أنا أتحرّك بعيدا من المختبرة لفترة زمنيّة قصيرة أنّ أنا أتذكّر أنا حالة حبّ هو. إن أنا أبقى بعيدا أيضا طويلة, يلائم أنا أحاسيسي. جيّدة أو سيّئة, الذي يعرف. أيضا, يتساءل أنا عندما تسجيلي يكون يأتي كلّيّا. هم التقوا في 29 شهر ماي…
صورة مصدر: www.selections.com, [فستف.ك.نز][تشنورتي] بطاقات: كتب, [شرّيلند], [كلبي] [كيلّت], [جن] [أوستن], مختبرة, حياة, [لريكس], لون موسيقى, إقتناع, ولّينغتون
|
|
|
You must be logged in to add tags.
|
 |
Comments
|
 |
:)
nice writing. thx for posting this blog! i was just about to read this book ;)
p.s. how did you manage to put so many pictures into a blog?
|
 |
|
|
Latest Posts
Monthly Archive
My Group Blogs
Change Language
Tags Archive
book books cherrieland education family friends future health humannature lab life music news people phd philosophy politics running science society songs stress technology thinking thosepeople university video volunteering web2.0 work
Filter By Type
Links
421375 views
|
 |